Termen smart hem har slagit ned som en bomb de senaste åren. Allt möjligt passar in under kategorin – belysning, dammsugare, knappar, strömbrytare, dörrsensorer och mycket mer. Men när blir egentligen ett hem smart på riktigt? Vi kollar läget med prylnörden Emil Åkered hos Komplett Sverige.
- Det beror på vem du frågar! För mig är tröskeln mot “smart” ganska hög. Det handlar i min värld om att saker ska sköta sig själva, utan att jag är där och pillar. Många grejer, till exempel belysning som kontrolleras via en app, är mera fjärrstyrning.
Just belysning är däremot ett bra insteg i världen runt smarta hem. Att kunna kontrollera lampor från telefonen eller sätta upp scener med olika färger räcker väldigt långt. Det blir snabbt mysigt, häftigt och inte minst praktiskt. Med Google Nest eller annan röststyrning öppnas också nästa nivå, där det räcker att ropa från soffan för att få den rätta stämningen i belysningen.
- Många stannar där, med belysning likt Philips Hue eller Wiz som går att styra via app eller med rösten. De hakar kanske på enkla rutiner som att fönsterlamporna tänds vid vissa tider. Ofta blir det också en robotdammsugare hemma, men den styrs nästan alltid via en separat app.
Nästa steg är att jobba mer med automatisering – ett smart hem på riktigt. Här finns gott om möjligheter i form av olika sensorer för till exempel dörrar, fönster eller temperatur. Kanske vill du tända i taket när ytterdörren öppnas, men bara mellan vissa tider? Eller att lampan i hallen lyser blått när det är minusgrader ute?
- Möjligheterna är nästan oändliga, det handlar bara om fantasi och tålamod att komma igång. För många mer avancerade lösningar behöver du ofta en kontrollenhet – till exempel Samsung SmartThings eller Fibaro Home Center. De blir hjärnan i ditt system, det är där du sätter upp reglerna för vad som ska hända när.
Men även här finns begränsningar, där de allra mest entusiastiska snabbt känner sig instängda. Då blir nästa steg ofta att samköra flera system och komplettera med egna lösningar. Det kan handla om till exempel en Raspberry Pi eller Intel NUC med mjukvaran Home Assistant, där mycket av automatiseringen kan styras ned i minsta detalj.
- Här börjar vi prata om smart hem på allvar, i alla fall om de riktiga nördarna får bestämma! När du börjar skriva dina egna skript, drivrutiner och kodsnuttar för att få exakt det beteende du vill ha, då blir det också väldigt roligt – om intresset finns där. Tröskeln att komma igång är ganska hög, och ofta blir det en hel del frustration på vägen.
I slutänden är det du som bestämmer hur smart du vill göra ditt hem. Nöjer du dig med att lamporna kan byta färg, eller vill du koda själv så kaffebryggaren alltid är redo när du kliver ur morgonduschen. Bara fantasin sätter gränser