Fascinationen för mastodontchassin med plats för allt och lite till har numera bytts till fokus på minimala SFF, en lite klurig kategori som kräver bättre koll än förr.
Att bygga litet är en av datorbyggarsfärens stora trender, som öppnar dörrarna till en mer lätthanterlig låda att placera på skrivbordet eller i TV-bänken. Trenden har särskilt fått fart eftersom chassitillverkare satsat stort på att få in en fot i segmentet som länge dominerades av nischade datorlådor. Numera finns dels superkompakta Small Form Factor-lådor (SFF) för den som vill ha en riktig utmaning, dels betydligt luftigare varianter som kanske främst tar sikte på den som är på jakt efter något mindre än den gamla skolans miditower-datorer.
I hela storleksspannet finns dessutom chassin som spänner från lite enklare och mer plånboksvänliga varianter, till påkostade lådor som sett till materialval, design och pris snarare hör hemma på konstmuseum. Små byggen är däremot inte helt okomplicerade och den som ger sig in i SFF-svängen bör ha några vanliga fallgropar i bakhuvudet innan delarna kastas ned i den digitala kundvagnen.
Storvuxna grafikkort möjliga bråkstakar
En av de mest centrala komponenterna i datorer ämnade spel eller andra tyngre laster är grafikkorten, en produktkategori som med de senaste generationerna vuxit en hel del rent fysiskt. Bakom detta finns ett behov av ordentlig kylning, men det gäller framförallt de mest kraftfulla grafikkorten som når sin skyhöga prestanda genom uppskruvad strömtörst. Stora kylarlösningar är också ett sätt att hålla ljudnivån nere, samt att få ett grafikkort att sticka ut från den konkurrensintensiva mängden.
Det är därför inte bara de vassaste grafikkorten som kommer med kylare i största laget. Att så är fallet är viktigt att hålla koll på när en liten dator ska byggas: Ryms grafikkortet på längden och höjden? Eftersom chassitillverkarna är på tårna och släpper nya modeller titt som tätt tar många höjd även för lite större grafikkort, men det är inte ovanligt att ett större grafikkort inkräktar på andra områden. Plats för vattenkylning, höjden på en luftkylare för processor, eller storleken på nätaggregatet är några exempel, som sammanfattar den primära utmaningen med SFF-byggen. När storleken minskar blir det således viktigare att hålla koll på exakta mått och vilka komponentval som påverkar vad.
Kompromissa fram en balans mellan kylning, prestanda och ljudnivå
Nära kopplat till den mer holistiska bilden av det lilla datorbygget finns kylningsaspekten som helhet. Luftflöde och utrymme för bitiga kylflänsar är nämligen ofta högst begränsat, varför flera olika kompromisser kan behöva göras. Det enklaste är att inte satsa på de vassaste komponenterna, eftersom nedskruvad prestanda kommer med lägre effektuttag och behov av kylning.
Ett annat alternativ är att låta komponenterna gå lite varmare, något som inte skadar komponenterna men som begränsar maximal prestanda genom att klockfrekvenserna inte sticker iväg lika högt med de opportunistiska turbofunktioner som finns inbyggda i många grafikkort och processorer av senare snitt. Ett tredje alternativ är att låta fläktarna snurra för fulla muggar – en högljudd kompromiss.
Tilläggas bör också att det finns en hel del knep för mer lättkyld hårdvara för den som är villig att själv pilla med inställningarna. Sambandet mellan effektuttag och prestanda är nämligen allt annat än linjär och vid en viss brytpunkt kostar marginell extra prestanda mycket i effektuttag.
Det är vanligt att Intel, AMD och Nvidia inte konfigurerar sina produkter att vara maximalt energieffektiva, utan tar sikte på högsta möjliga prestanda för en given effektbudget. Genom att sänka spänningen eller “undervolta” är det således möjligt att skruva tillbaka prestandan några procent, men till betydligt lägre effektuttag.
Begränsade framtidsutsikter, eller?
Sist men inte minst är det som SFF-byggare värt att fundera på uppgraderingar, som för många är en av de stora tjusningarna och fördelarna med att bygga egna datorer. De SFX- och SFX-L-nätdelar som ofta hör till små byggen kan vara flaskhals för uppgraderingar till törstiga grafikkort, eftersom lägre effektklasser eller högre pris för samma nivå som en ATX-motsvarighet är vanligt.
En ytterligare begränsning är att SFF-lådor sällan har många platser för lagringsenheter, medan moderkortets M.2-anslutningar för SSD-enheter sällan överskrider tre. Därtill är chassits lilla format och den ensamma PCI Express-kortplatsen hos Mini ITX-moderkortet aspekter som självklart resulterar i en mindre tillåtande uppgraderingsväg.
Å andra sidan är det som får plats i ett SFF-bygge för det mesta fullt tillräckligt för många användare, något som underlättas av att många stora uppdateringar skett på senare år. Mångkärniga och snabba processorer har både hyfsat lättsmält prislapp och hanterbart effektuttag, där åtminstone det senare också stämmer för grafikkort. Därtill är rymliga och snabba SSD-enheter numera billiga, samtidigt som DDR4- och DDR5-primärminne med tilltagen kapacitet kan köpas utan att pantsätta bostaden. Således finns goda möjligheter att ta höjd för framtiden redan nu, vilket är goda nyheter för den som funderar på att krympa den stationära datorn.
